Tegnell tillbringade sin första tid i Uppsala, där fadern Ingemar Tegnell (1932–2017) studerade till agronom och modern Karin, född Olsson (1931–1972), arbetade vid Postverket.[2] Han växte därefter upp i Linköping, med undantag för en tid i Etiopien, där fadern arbetade med olika utvecklingsprojekt.[3] Tegnell studerade under gymnasietiden vid Katedralskolan i Linköping.[4]
Tegnell har under flera perioder varit verksam utomlands. Mellan 1990 och 1993 arbetade han för Världshälsoorganisationen (WHO) i Laos.[9] År 1995 utbröt ebolafeber i staden Kikwit, belägen 25 mil öster om dåvarande Zaires huvudstad Kinshasa. Tegnell, som då var smittskyddsläkare i Linköping samt knuten till Linköpings universitet, ingick i den grupp svenska experter tillhöriga Läkare utan gränser som reste dit på uppdrag av Räddningsverket.[7][10] Sjukhuspersonalen hade då övergivit sjukhuset av rädsla för smittan. I efterhand har Tegnell berättat att det i Sverige fanns en oro för att gruppen skulle ta med sig sjukdomen tillbaka till Sverige.[11] Gruppen satte läkarstudenter att undervisa befolkningen i byarna runtom staden hur man bäst undvek smittan. Studenterna tog sig till byarna på cyklar, som flugits ner från Sverige.[4] Tegnell arbetade senare vid EU-kommissionen i Luxemburg med bakterier som kan användas för terrorändamål, exempelvis mjältbrand.[8]
Tegnell utsågs 1 mars 2013 till statsepidemiolog,[15] först vid Smittskyddsinstitutet och från och med den 1 januari 2014 vid Folkhälsomyndigheten. I samband med coronavirusutbrottet 2020–2021 i Sverige blev han flitigt intervjuad i svenska och utländska medier om Folkhälsomyndighetens arbete med att begränsa smittspridningen inom landet.[16] I sin roll som statsepidemiolog mötte Tegnell såväl beröm som kritik för den svenska strategin för att möta coronapandemin.[17] Den 14 mars 2022 avslutade Tegnell sin tjänst som statsepidemiolog för att arbeta för WHO[18], en anställning han sedermera inte fick.[19] Tegnell är nu (2023) senior rådgivare med fokus på internationellt samarbete på Folkhälsomyndigheten.[20]
^ [abcdef] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 61. ISBN 978-91-980878-8-8.
^Tegnell, Anders (2002) (på engelska). The epidemiology and consequences of wound infections caused by coagulase negative staphylococci after thoracic surgery. Linköping University Medical Dissertations, 0345-0082. Linköping: Linköpings universitet. Librisoai:DiVA.org:liu-26672. ISBN 91-7373-186-2