HMS Halland (J18) var en jagare i svenska flottan som sjösattes den 16 juli1952. Tillsammans med systerfartyget HMS Småland (J19) utgjorde hon Halland-klassen, som var den största och mest slagkraftiga jagarklassen som någonsin ingått i den svenska flottan. Tillsammans med systerfartyget var Halland det första i världen att utrustas med ett fungerande sjömålsrobotsystem, det vill säga robotar att avfyra mot andra fartyg.
Halland genomförde vid ett par tillfällen ubåtsjakt, bland annat vid Hasslö och Utö 1980. Hon användes under två år som långresefartyg som ersättare för HMS Älvsnabben (M01) innan HMS Carlskrona (M04) kom igång. Resorna fick dock göras korta då hennes driftkostnader var höga. Hon utrangerades den 30 juni 1987 och såldes året därpå för upphuggning i Spanien.[1] En avancerad modell av Halland i skala 1:50 finns i Sjöhistoriska museets samlingar[2]r och har varit utställd på Sjöhistoriska museet och Marinmuseum i Karlskrona.
Halland var 121 meter lång och 12,6 meter bred. Skrovet var utformat med back, det vill säga ett upphöjt fördäck. Från backen och akterut gick en lång överbyggnad vilken gjorde det möjligt för besättningen att nå hela fartyget utan att behöva gå utomhus, och på så vis minimera risken för exponering av radioaktivt nedfall. Till skillnad från tidigare jagartyper, vars överbyggnad var byggda av aluminium, byggdes Halland-klassens av stål. Aluminium gav fartyg en lägre vikt men hade nackdelen att den vid en brand smälter vid en mycket lägre temperatur än stål. För att hålla vikten nere använde man sig därför av korrugerad plåt i överbyggnaden.
Maskineriet utgjordes av ångpannor och ångturbiner. Två pannor av märket Penhoët levererade ånga med trycket 40 bar och temperaturen 420 grader till två turbiner av märket de Laval. Effekten var totalt 58 000 hästkrafter, vilket gav fartyget en maxhastighet av 35 knop (knappt 65 km/h).[3]
Huvudbestyckningen bestod av två stycken helautomatiska dubbla 12 cm kanoner m/50 som från början riktades från ett centralsikte som senare ersattes av ett nytt artilleriradarsikte kopplat till radarn. Sekundärbestyckningen bestod av en dubbel 57 mm och sex enkla 40 mm luftvärnsautomatkanoner. Den förra leddes till en början från ett centralsikte på bryggan och senare av en digital eldledning inrymd i den karaktäristiska radomen över bryggdäck. Torpedbestyckningen bestod av två tubställ med totalt åtta torpedtuber. För ubåtsjakt fanns en hydrofon inrymd i en dom under förskeppet som kunde föras in i skrovet när hydrofonen inte användes. Då ubåt upptäckts kunde man från ett rum under backdäcket avfyra åtta stycken 100-kilos laddningar 300-1 200 meter i ett mönster runt, ovan och under målet. I aktern fanns även en lavett med två startbanor för avfyrning av sjömålsroboten Robot 08.
Historia
Halland byggdes vid Götaverken i Göteborg och sjösattes den 16 juli 1952 då hon döptes av Prins Bertil, hertigen av Halland. Efter ett utdraget arbete med utrustningsarbete och installation av alla komponenter, levererades fartyget den 8 juni 1955 till Marinen.[4]
Under den första tiden utgjorde Halland tillsammans med systerfartyget Småland en jagardivision. När kryssarnaHMS Tre Kronor och HMS Göta Lejon utrangerades i början av 1970-talet var Hallandsklassens fartyg de största och mest slagkraftiga fartygen i den svenska flottan, och sedermera blev de ledarfartyg för var sin jagarflottilj.
Halland avrustades år 1982 och lades i malpåse till den 30 juni 1987, då hon utrangerades. År 1988 såldes hon för skrotning i Spanien.[5]
Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Kaudern, Gösta (1989), Jagare : med svenska flottans jagare under 80 år (2:a), Karlskrona: Västra Frölunda CB Marinlitteratur, ISBN 91-970700-41
von Hofsten, Gustav; Waernberg, Jan (2003), Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg (1:a), Karlskrona: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, ISBN 91-974015-4-4