Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland 1:a mandatperiod, 2:a mandatperiod och 3:e mandatperiod (1871–1878)[3] Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland 4:e mandatperiod och 5:e mandatperiod (1878–1884)[3] Preussiska statens historiograf (1886–)
Bland Treitschkes skrifter kan nämnas Die Gesellschaftswissenschaft (1859), Historische und politische Aufsätze (två delar, 1865-1870), Der Sozialismus und seine Gönner (1875), Der Sozialismus und der Meuchelmord (1878) samt hans huvudarbete Deutsche Geschichte im 19. Jahrhundert (1879-1894). Arbetet präglas av en ensidighet och partiskhet, som huvudsakligen har sin grund i Treitschkes politiska ställning och hans antiliberala strävanden. Trots att han var född i Sachsen var han redan under sina ungdomsår ivrig motståndare till den partikularistiska riktning, som då var rådande i de tyska småstaterna, och i synnerhet efter slutet av kriget mellan Preussen och Österrike blev han en förkämpe för den tyska riksidén. Han formulerade tanken om "maktstaten", vars väsen det är att vara stark och oberoende inåt och behärskande utåt. Krigsmakten och kriget var ett uttryck för maktstatens väsen. Treitschke ansåg socialdarwinistiskt att bara stora stater, stormakter, var livsdugliga. Skapandet av kolonialvälden var ett uttryck för denna kraft. Det var också ett uttryck för de vita folkens överlägsenhet över andra folk. Han var starkt antibrittisk i sin framtoning.
Åren 1871-1888 var Treitschke ledamot av tyska riksdagen, där han fick en viktig roll inom Tyska nationalliberala partiet. Men den 1878 uppkomna antisemitiska rörelsen, som i honom fann en ivrig beundrare och försvarare, gav anledning till hans utträde ur det liberala partiet och närmade honom till yttersta högern. Från den tiden gav han i sina skrifter sin antipati mot liberalismen och judarna ett så häftigt och stundom så oberättigat uttryck, att hans ord ofta framkallade en lika häftig opposition. Treitschke beskyllde judarna för att sakna tapperhet, fosterlandskärlek och politisk begåvning. Antisemitismen förenades med nedvärderingen av "främlingar" av utländsk härstamning. Hans yttrande "Die Juden sind unser Unglück" ("Judarna är vår olycka") blev den nazistiska tidningen Der Stürmers devis.
En liten uppsats i "Preussische Jahrbücher" (Zwei Kaiser, 1888), i vilken Treitschke skarpt kritiserade den liberalt sinnade kejsar Fredrik III:s regering, föranlät honom att nedlägga sin syssla som denna tidskrifts redaktör. Efter Treitschkes död utgavs Deutsche Kampfe. Neue Folge (1896), riksdagstal 1871-84 (samma år), hans föreläsningar (Politik, två band, 1897-1898), Ausgewählte Schriften (två band, 1897) och Briefe (två band, 1912-1913). Treitschkes teorier har analyserats av Herbert Tingsten. Hans elever var bland andra Hans Delbrück, Friedrich Meinecke och Georg Simmel.
Referenser
Noter
^ [ab] SNAC, Heinrich von Treitschke, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
^Deutsche Biographie, Bayerische Staatsbibliothek och Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, 118623761, läst: 1 augusti 2021, licens: Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
^läs online, www.orden-pourlemerite.de , läst: 1 augusti 2021.[källa från Wikidata]
Burleigh, Michael (1997) (på engelska). Ethics and Extermination: Reflections on Nazi Genocide. Cambridge: Cambridge University Press. Libris5024815. ISBN 0-521-58211-3
Burleigh, Michael; Wippermann, Wolfgang (1991) (på engelska). The Racial State: Germany 1933–1945. Cambridge: Cambridge University Press. Libris5017844. ISBN 0-521-39114-8