År 1917 återvände han till Konstantinopel, i första hand för att studera material om Karl XII. Han knöts till staden genom att utnämnas till honorärattaché för att 1920 bli dragoman. Vid flera tillfällen var han även tillfällig chargé d'affaires. Från 1923 innehade han titeln legationssekreterare och 1928–1931 förste legationssekreterare.[3] Han har kallats för Sveriges "siste dragoman".[4]
År 1924 hamnade Kolmodin återigen i Etiopien, sedan kronprinsen Ras Tafari (som senare fick namnet Haile Selassie som kejsare) sett hans porträtt under ett svenskt statsbesök och begärt att få honom som politisk rådgivare. I Etiopien fick han sedermera titeln legationsråd i disponibilitet och var sedan i tjänst hos Haile Selassie. På grund av Kolmodin kom den etiopiska utrikestjänsten att organiseras som den svenska. Kolmodins liv slutade plötsligt 1933. Han gravsattes under högtidliga former i Uppsala 8 juni 1934.[5]
Enligt vissa uppgifter bidrog Kolmodin starkt till att det nya turkiska alfabetet – genom Turkiets dåvarande presidentMustafa Kemal Atatürks stora språkreform, som bland annat innebar att det arabiska alfabetet frångicks - inkluderade bokstaven ö.[6] Dessa uppgifter är dock mycket oklara.[7]
Bibliografi
Bland Kolmodins skrifter märks Traditions de Tsazzega et Hazzega (1912–1916), Tigrinische Wochenbettlieder (1917), flera uppsatser i Karolinska förbundets årsbok, däribland Said Mehemed effendi's berättelse om sin beskickning till Sverige 1733 (1920). Kolmodin översatte även Esaias Tegnér till turkiska.[8]
Fullständig förteckning i "Bibliografi över Johannes Kolmodins tryckta skrifter." Johannes Kolmodin i brev och skrifter. (Filologiskt arkiv 41.) Utg. av Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. Stockholm 1999.
^Özdalga, Elisabeth (ed.) (2006): The Last Dragoman: The Swedish Orientalist Johannes Kolmodin as Scholar, Activist and Diplomat. Transactions, Vol. 16, Swedish Research Institute in Istanbul, Istanbul: Kitap Yayınevi.