Kaba är en stor rätblocksformad byggnad som står mitt på gården i moskénMasjid-ul-Haram ("den heliga moskén") i Mekka. Den är täckt av svart tyg med guldbroderade skrifter från Koranen. Byggnaden är av mörkgrå sten, ungefär tolv meter lång, tio meter bred och femton meter hög (postamentet inräknat). Den enda dörren ligger med sin tröskel två meter över marken. På utsidan i dess ena hörn är den Svarta stenen inmurad. Den anses av religiösa muslimer vara en helig sten som skickats av Gud med änglar till Abraham för att lägga in i Kaba.[1]
Historia
Kabas historia är oklar och fylld av legender. Enligt dessa byggdes det ursprungliga Kaba av änglar vid världens skapelse och fördes ned till sin nuvarande, jordiska plats, men återvände till himlen vid syndafloden. Därefter återuppbyggdes den av Abraham och hans son Ismael.
Säkert är emellertid, att byggnaden alltifrån sin första grundläggning långt före Muhammeds tid, möjligen omkring början av första århundradet f. Kr., utgjort en gemensam helgedom för de hedniska araberna och särskilt för de stammar som bodde kring Mekka. Ständiga strider fördes mellan stammarna om Kabas herravälde, och stammen Qureish, vilken profeten Muhammed senare tillhörde, kom slutligen i besittning av den.[2][3][4]
Inne i helgedomen fanns avgudabilder. Muhammed helgade Kaba åt "den ende sanne Guden" och rensade bort alla spår av "avgudadyrkan" från "okunnighetens tid" (jahiliya). Den urgamla hedniska stendyrkan som omnämns redan av Herodotos upptogs av Muhammed beträffande den svarta stenen och ålades pilgrimerna som en plikt.[5] För övrigt spelar det inre Kaba alls ingen roll vid vallfartsceremonierna. Tillträde till Kabas inre ges i regel inte, förutom vid särskilda tillfällen. Efter profetens död började man småningom omge Kaba med den heliga moskén, som dock inte är någon vanlig moskébyggnad, utan en vidsträckt, öppen tempelgård.