Russell var först en anhängare av Franklin D. RooseveltsNew Deal-reformer. Han ändrade sin åsikt med åren om en del av reformerna, även om han fortsatte att försvara vissa av dem. Han blev en ledande gestalt i Conservative Coalition, den konservativa koalition som bestod av sydstatsdemokrater och republikaner, vilka tillsammans hade majoritet i senaten.
Russell profilerade sig som en förespråkare för rassegregeringen. Han stödde inte Strom Thurmonds kandidatur i presidentvalet i USA 1948 men han uppfattade att lagstiftningen om afroamerikanernas medborgerliga rättigheter på federal nivå stred mot USA:s konstitution och sydstaternas rätt till fortsatt segregering. Han kandiderade i demokraternas primärval inför presidentvalet i USA 1952. Demokraterna i nordstaterna kunde inte acceptera Russells rasism, vilket bidrog till att han var praktiskt taget chanslös i valet. 99 sydstatsdemokrater och 2 republikaner undertecknade år 1956Southern Manifesto i protest mot afroamerikanernas ökade medborgerliga rättigheter. Thurmond hade skrivit den ursprungliga versionen och den slutgiltiga versionen skrevs i huvudsak av Russell. Enligt manifestet hade USA:s högsta domstol missbrukat sin makt i fallet Brown v. Board of Education. Rassegregeringen upphörde, steg för steg, trots Russells proterster.